Ja, men alltså typ en av dom första grejerna dom gör på vacker-flicka-akademin är att dom kopplar om nervbanorna på en liksom. Ja, dom styr om trådarna så att alla smärtimpulser kopplas till musklerna runt munnen på nåt sätt, så att den enda reaktionen man kan ha när nånting blir jobbigt är att le. Att det går liksom automatiskt.  Det låter rätt läskigt jag vet, men det är ett ganska litet ingrepp och aspraktiskt faktiskt. Som den sången smile when your heart is aching, smile even though it’s breaking. Ja, man ler när man får hjärtat mosat och så. Och annat som gör att man bara vill gråta typ.

     Som när man slår armbågen i skrivbordet och träffar elektriska knölen så att hela armen domnar bort.

     Och när man får inkassokrav på nån liten skiträkning från typ hemmakväll som liksom växer från hundratjugo spänn till över tusen med alla förseningsavgifterna.

     När man sitter med nån snubbe som liksom bara pratar om sig själv och hur mycket smärta han har fått utstå och hur det har förändrat honom och man känner att man hellre skulle krossa vinglaset och trycka fast skärvorna under ögonlocken så att dom skär in i ögat varje gång man blinkar än att fortsätta lyssna men man har liksom inget val.

     Eller när man liksom tror att kroppen kommer ge upp och sluta andas av sig självt för inte en chans att man lyckas hitta tillräckligt med styrka för att övertyga den om att stiga upp ur sängen och fortsätta leva en dag till.

     Och när man funderar på om det finns en mening över huvud taget eller om det är en lögn det där som ens föräldrar sa när man var liten att allt kommer att ordna sig och att man aldrig är riktigt ensam för det känns ju i alla fall som att man är det.

     Så ler man.

     Man är en vacker flicka.

     Och jag vet vad du tänker. Du tänker att det låter ju skitjobbigt och inte alls värt det.

     Ja.

     Men hur många gratisdrinkar får du på en kväll liksom?