I purpur går hösten. I sammet, i spets. Och naglarna röda och klackarna höga och huvudet.        Himlen är guccigrå. Hon har sträckt varenda kota i sin nacke. Hon är en gudinna som trippar på halvstiletter genom stan. Och håret ligger glansigt mjukt böljande, ögonfransarna tjockt markerade, naglarna sylvasst polerade. Det är september.

     Och kvinnan stinker mode.

     Och luften andas mode.

     Som ett löfte. Som en föraning. Som en stickande signal från storstaden.

     I varenda tidning står de uppradade, skrikande blänkande, i purpur går hösten och hon med.

Två timmar tar perfektionen. Varken mer eller mindre.

     Två timmar att gnida hårtestarna med älvstoft, att spraya svanken med gulddagg, att blöta ögonen med tårar från den bortglömda skönhetsfen i landet någonstans. Att hest uttala namnens poesi, haute coutore, valentino, versace. Så blir hon det ouppnåliga, så blir hon det överjordiska, så blir hon som bilderna.

Och asfalten vrider sig i avund. De där klackarna.

     Varenda moelkyl vet det, varenda sten vet det, där går hon, där går kvinnan.

     Fläckfri.

     Trippandes.

     Över torget. Espressobaren. Förbi domkyrkan

     och a-lagarna. 

 

maria

11 oktober 2011 19:52

Eftersom du skriver så bra och eftersom jag läst så många av dina texter idag får du här litet kritik: "Som ett löfte. Som en föraning." - det är väl litet klichéartat?

http://marmoria.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lost-boxen snurrar i spelaren men inte ens Sawyers håll-dig-undan-men-kom-och-ta-mig-blick gör mig någonting som helst. Jag är en strandad val i soffan. Det är hundra grader under täcker och jag straffar mig själv genom att inte torka bort svetten ...

Jag känner en tjej som är stor som ett trevåningshus jämfört med andra elvaåringar. Det är inte bara axlarna som är breda, det är käften också. Och ögonen som blixtrar av en svart ilska som bara måste ut. Hon kallar mig fitta så vi ringer hennes förä...

Fitthelen Fittosson på arbetsförmedlingen tycker att jag ska jobba på Netto. Det gör jag inte. Jag sitter naken hela dagarna och uppfinner människor. Idag heter han Lennart. Jobbar på Saab och slår sin fru blodig. Jag vill lära mig förstå honom och d...

Anslutningen misslyckas och sorgen ringer plötsligt med sitt dolda nummer. kanske inte helt ovälkommen vid en annan tidpunkt. smärtans långsamma erotiklek med sitt dunkande där inne. att få krypa in i den drogen och sköljas bort. vilken ursäkt, men j...

Det var såklart i åklagarens pantomim som skräcken fanns, för det är naturligt att det osagda är det som spelas upp i skallen istället: blodsdansen. Hoppen från klipporna. Vattnet. En liten del av hennes medvetande kanske reagerade på att det möjligt...