I niohundra dagar har jag väntat på det där

som pumpar under skinnet som

sväller där spränger där

växer där

aprikosrosa rödsprängt och blålila

i hundratusen år under tegelstenstyngden

under panikvakuum under jorden i en grotta

med krampastma

i sekunder som aldrig tar slut

alltså verkligen

aldrig tar slut

har jag stått ut

så den lilla lilla väntan

innan lilla lilla hjärtat slagit stort

innan ballonghuden spänt färdigt

och säckar ihop

innan blodmusklen pressar dig

till mig

och klipper dig

lös från mig

borde gå på ett

ögonblick.

MEN JAG VILL ATT DU SKA KOMMA NU