(Utmaning: skriv 5 favoritord på M och en berättelse där minst 2 av dem är med)

Jag är sexton år och hon finns bara i rymden. Hon som kallar sig M. Där sitter hon ouppnåelig och jag föreställer mig hur hon suger in underläppen och låter tänderna tugga mjukt på den. Hur hon låter den lilla rörelsen uttrycka en osäkerhet hos en annars tryggt grundad varelse. Så pass liten att den inte försvagar hennes trovärdighet utan bara visar en sårbarhet som gör henne mänsklig. Att hon annars kunde varit skrämmande stabil.

     Barbamamma. Kroppen formar sig mjukt som jag vill. Jag gräver in mig i mjuka magen mjuka köttet. Brösten varma med sin mandellukt. Under mina smala läppar.

     Rumpan kudden. Låren under sträckta släta huden. Fina blåa linjer och större lila. Och nånstans där inne ligger den och spinner, muttan. Rosavåt het. Kommer jag nära med hakan börjar den skälva, börjar den mullra. Djuret som sover i grottan och vaknar. Hungrigt. Och jag är maten. Och hon är maten.

     Mmmmm. Hon som kallar sig M. Mina smala fingrar sugs in där mellan hennes lår. Sen knogarna, handryggen, handlederna som skrämmer mig, handlederna som jag ville skada det där tar hon bort med sitt blöta. Sen är jag hela vägen inne i henne

     barbamammakroppen omsluter varje vrå av mig. Hela min taniga tonårsrädsla. Ingenting är kantigt eller

     skadat som tre dagar gammalt nagellack

     gör ont att titta på i sin nerslitenhet

     liksom skaver ordningssinnet

     när nagelkanterna äckligt hudbeiga blottas där blanka pastellfärgen flagnat

     du vet

     som att man slutat bry sig.

     Nej i muttan rosavåt finns inget av det dära. Bara lena ostronsmaken, rundade metalltyget, där kommer lädersaften, här kommer feberpulsen

     stiger till huvudet nu

     springer själen från maggropen upp i bröstet halsen

     pressa pressa

     hela världen klitoris

     miraklet.

     Mmmmmmmmmmmmmmm. Hon som kallar sig M.

     Hon som gör mig galen

     finns bara i rymden.